Uppe vid 7.40, iväg vid 8.50, för sent - pick up kl 9. Anländer på plats, 9.20 - nämen nehe, ingen GPS inne? Men vad bra att ni har en i Keflavik, ja men den måste vi ha förstår herren för annars kommer vi att åka vilse i hans kära fosterland och förmodligen kola vippen på köpet. Ja vi väntar så vääldigt gärna på att hans kollega kör hit den, tar ju "bara" 45 min. Får iallafall bilen (en grön Toyota Yaris) och sticker tillbaka till hostelet för att hämta upp våra väskor och köpa ett paraply då väderleksrapporten visar regn för dagen (och ja visst ska vi köpa ett paraply näst sista dagen, inte tidigare under året trots det pissväder vi blivit så vana vid..). När vi äntligen fått hämtat gpsen, som förövrigt fungerar lika bra avstängd, kommer nästa måste innan man ska på roadtrip, tankning. Allt flöt på tills vi båda sitter i framsätet igen och försöker starta bilen. Ja.. Död. Stendöd, bara sådär. Som tur var så hade vi valt bensinmacken närmst så Lisa fick traska tillbaka till SADcars och sjunga en ny klagosång. Efter en smärtfri återupplivning på det gamla hederliga viset fick vi kört tillbaka bilen och bytt till en svart Toyota Corolla, år alltför gammal, (typ som vår gamla fina Berra).
Så när klockan slog 12 rullade vi äntligen ifrån Reykjavik mot Borgarnes, tänkte nämligen att vi skulle åka lite norrut innan vi svängde av inåt landet. Otroligt vackert! Passade på att köpa ett rågbröd (!!!), lite skinka och snacks för färden mot nationalparken Pingvellin där naturen fortsatte att imponera trots att mörkret smugit sig på. Nästa stopp - Geysir. Lättare sagt än gjort tack vare vår fina GPS som absolut ville att vi skulle köra en väg som inte längre existerade. När vi stod där med nosen och lamporna lysandes mot en äng och lite berg trodde vi först att det var något fel på oss. Fortsatte vår färd med vår lilla tant vägvisare avstängd, lika bra så, mot vår destination. På vägen såg vi något som vi trooor var norrsken!! Någon annan förklaring saknar vi iallafall..
/ Emelie
