Doubt kills more dreams than failure ever will

.
https://cdn3.cdnme.se/877897/7-3/header_53068c9fddf2b37d0ce23d02.jpg

Make It Two

- may 2011
24/5, Dag 178 - En stad som tilltalar

Melbourne börjar bli en favorit i mitt liv, att gå upp på morgonen och ta tåget in till city i sällskap av den lokala gratistidningen herrn vid grindarna till stationen delar ut. Läsa den härliga spalten "Overheard" där läsarna citerar roliga saker dem hört på tåget och spårvagnarna runt om i Melbourne för att sedan svepa över till "Here's looking at you", där personer som stött på varandra/sett någon de tyckt varit intressant, skickar in ett litet meddelande till tidningen. Tex. To the girl with red hair getting food on Brunswick St late on Friday night, I ran into a chair staring at you, so I kind of think you owe me a drink - Jay.

Efter ett långsamt uppvaknande på tåget byter man smidigt över till spårvagnen, i vårt fall Tram 70 för åka vidare till jobbet där en härlig dag på caféet tar start. Frukost, lunch och kaffe i mängder och underbart vackra/snygga bankmän i kostym som kommer och går hela dagarna. Den här staden har något alldeles extra när det kommer till det motsatta könet, har aldrig varit så fascinerad, aldrig tittat så mycket och bara beundrat. Det är sjukt, jag byter potentisiell make varje minut, haha. Om jag inte är gift när jag lämnar staden kommer jag att sörja.

Överallt runt om finns mysiga caféstråk och shoppinggator och till skillnad från Sydney har denna stad en helt annan personlighet, en egen identitet - något jag saknade i Syd, som mest kändes som en stor samlingsplats av människor från världens hörn. Bondi i all ära men under hösttider är smaken och kraven på omgivningen annorlunda.

När arbetsdagen lider mot sitt slut tar man sin Take away large mocha och skrållar ner längs gatan med en påse left overs från caféet, hoppar på tram 70 och sedan vidare mot tåget hemåt. Överallt omkring hörs engelska, något jag kommer sakna oerhört den dagen jag kommer hem på svensk mark. Kanske blåser det lite mycket här nere, kanske är det lite kyligt och regndropparna är väl inte de behagligaste - men jag börjar komma till en punkt där jag inte bryr mig. Jag bara njuter!

Carpe diem

/ Lisa


.
RSS 2.0